Mando Diao tänkte jag, ja varför inte. Akustiskt.. Mjäh... njae. Inte så bra under den tiden som jag stannade iaf. Mest snygga på scenen bara. Jag tröttnade efter ett tag och gick och käkade istället. Eftersom de spelade på en av de stora scenerna hördes deras musik över en stor del av området. Då först, när jag hade gått därifrån kom hitsen... suck.
Trött i ryggen och festivalsliten satte jag mig vid en mindre scen, bläddrade i programbladet och väntade på pop från Portugal i form av Rita Redshoes. Bob Dylan drog igång på en stor scen intill och drog förresten nästan allt folk dit också. Det var väl jag och några till som inte tänkte se den musikaliska jätten bredvid. Efter ett försynt -Hello? som gjorde att jag tittade upp, var jag glad att jag satt där jag satt. Mysigt. Gilla! En efter en droppade det in fler människor också :) En liten detalj: Redshoes hade silverglittriga skor på sig, hihi :)
Det var här nånstans som jag började bli rejält less. Det började med att Hedningarna som jag sett fram emot ställt in med kort varsel :( Efter en uppgiven suck undrade jag vad jag skulle lyssna på och göra istället. Vandrade lite planlöst runt i folkvimlet och hamnade vid Twinflower band.
Jag gillade inte deras musik men var alltför trött och less för att röra mig därifrån eftersom absolut inget annat verkade bra just då. Trots allt slog musiken an en sträng i mig. Tror att låten just då handlade om kärlek. Tårarna började rinna och ville inte sluta... Allt slog till samtidigt som en knytnäve i magen: sömnbrist (jag hade ju släckt lampan runt 03.00 varje natt), hemlängtan, vetskapen att älsklingen saknade mig och ville ha hem mig och jag som saknade honom enormt, insikten att jag åkt hit ensam, besvikelse på dagens dåliga artister (bara två som var bra) och jag vet inte allt som snodde runt i hjärnan och hjärtat ville brista. Rent ut sagt mådde jag piss och kände mig väldigt ensam. Men jag tänkte ändå försöka stå ut mellan 22.45 då Twinflower slutade spela och 01.15 då det skulle bli country/blues: Baskery. Efter det skulle jag vara schaffis tillbaka till Gagnef också.
Jag traskade ner till området längst bort och letade länge och väl efter en välgömd, avskärmad liten scen vid namn Tropico som kändes som en oas jämfört med stöket utanför. Några fler hade hittat hit och jag lade mig i det svala gröna gräset för att lyssna på Christian Kjellvander som spelar mysig pop/rock - istället för att röja till Hedningarna (suck).
Jag låg och blundade, foten rörde sig till takten och somnade nästan där i gräset. Blev lite frusen och vaknade till när en kille frågade hur jag mådde och sa "..det är ju bra musik det här!" Satte mig upp, lyssnade färdigt och följde folkströmmen bort mot de större scenerna. Nu slog knytnäven till igen. Satte mig och bläddrade planlöst i programbladet - frusen, trött och ledsen. En ung kille kom fram till mig, började prata och frågade hur det var med mig "eftersom du ser så ledsen ut - har det inte varit nån bra festival? Man måste ta hand om sig och inte bara dricka öl!" Jag började fnissa inombords. Jag - öl? Aldrig. Hans kompisar kom också fram och tog i hand (!). Jag ryckte upp mig en aning men orkade inte prata länge, utan ursäktade mig med sanningen att jag frös och behövde röra på mig. Benen rörde sig automatiskt och rätt som det var hade jag gått förbi Håkan Hellströms obegripligt stora fan-skara (INTE min musiksmak!) och befann mig på väg till bilen där jag kände att jag gjort rätt val. Torkade tårarna och vred ner sätet så att jag låg och vilade i en timme innan resten av sällskapet dök upp, ganska färdiga och trötta de med.
Släckte alltså lampan runt 03 igen och sov till kl 11 innan frukost, packning, kramar och hemresa alldeles rörd av gästfriheten jag upplevt. Just då kändes det helt overkligt att jag blivit så ledsen kvällen innan. När jag tänkte tillbaka insåg jag att jag haft det OTROLIGT bra under dagarna i Dalarna. Lyssnat på bra musik, lyssnat på lite dålig musik, upptäckt nya favoriter, ätit skräpmat - vilket hör till och "bara varit" hos älsklingens kusin i Gagnef. Tusen, tusen tack säger jag återigen :D Bäst av allt som jag sett och hört var underbara The Ark <3 <3 <3
Det kan nog tänkas att det blir en festival till någon gång. Men då vill jag faktiskt ha med mig sällskap. Punkt. Men räkna inte med att jag ska ställa upp på att sova i tält. Punkt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar