Idag när vi kom ut på förmiddagen var det kallt och alla vattenpölar hade fått istäcke. Det tyckte Alfons var riktigt konstigt och undersökte noga. Jag kunde inte annat än att fnissa åt honom när han förvånat hoppade till då isen gick sönder när han klev på den :) Tog en titt på bilen också... igloo... Gick inte att få in nyckeln långt och jag som inte kom på var jag hade gjort av den där sprayen som tinar upp låset, tänkte att vi väl fick ta en tur till macken då. Jag skulle ändå posta några brev vid Ica, så så fick det bli.
Vi hade inte hunnit långt förrän en äldre kvinna kom ifatt oss. Hon stannade och pratade med mig och undrade om jag hade sett Grannfejden igårkväll, vilket jag inte gjort. Hade tydligen handlat om några grannar som bråkat om en skällig och olydig hund. Ja, jag håller med. Ska man ha hund så måste man ha pli på dem. Mycket märkligt det där. Har man en hund så pratar alla möjliga okända människor med en! Jag vet inte hur många som jag pratat med under den här veckan jag haft hund! Det finns väl en film som heter Hundtricket..? Killar som lånar en hund för att ragga, om jag inte minns fel. Nu fattar jag att det kan funka :) Man blir i vilket fall som helst otroligt populär och social! Döm om min förvåning när lillpyret kryper upp på hennes fötter och lägger sig där med en nöjd suck! Plockade upp hakan från backen och sa att han aldrig gjort så tidigare med någon han inte känner. Djur verkar absolut känna på sig vilka de kan lita på. Var tvungen att fota.
Innan vi gick in på macken lyfte jag upp honom i famnen. Köpte både spray som tinar upp låset och en som förebygger isbildning. De kommer väl till pass!
I dörren ut mötte jag kvinnan jag köpte min bokhylla av, då jag var nyinflyttad för ett år sedan. Hon undrade om jag fortfarande bodde kvar på samma ställe och jobbade som assistent, så vi pratade ett tag innan lillpyret och jag gick vidare.
Postade mina brev och tänkte, äh va 17, jag går in på Ica också och köper lite färdigmat, bra att ha i frysen om det kniper. Plockade upp Alfons igen och gick in. Jag kan ju inte ha honom utanför än, han har inte lärt sig att vara ensam och dessutom skulle han kunna bli livrädd om någon kom fram och hälsade på fel sätt. Så, nix pix - dit jag går följer Alfons med!
Ja just ja, jag höll på att glömma. Idag var första gången han mötte och hälsade på en annan hund också! (Eller egentligen andra. Första gången var en olyckshändelse. Vi hade varit ute och uträttat lite behov och skulle precis gå in i hyreshuset då dörren plötsligt öppnas och ut kommer en annan hund som bor i huset - lös! Det första han gör innan jag hinner reagera är att rusa mot Alfons som blir alldeles förskräckt, gnyr och ramlar omkull. Instinktivt "skopar jag upp" Alfons för att skydda honom. Ägaren kommer efter och säger nonchalant "hoppsan... jaja, men det gick ju bra i alla fall!" "Ja, inte för oss", säger jag irriterat... "Han har aldrig träffat en annan vuxen hund förut, förutom sin mamma." Efter det har vi inte stött på varandra och jag hoppas att om vi gör det så har han sin hund kopplad!! Jag har ju läst att valpar som råkar ut för något dylikt kan bli hundrädda resten av livet, så jag hoppades innerligt att så inte är fallet.)
Var var jag... Jo - hundmötet ja.
Vi strosade trottoaren fram och Alfons nos var nere i backen, så han såg inte att det kom en lös hund med sin matte strax efter, gående mot oss. Instinktivt kände jag att det här skulle gå bra eftersom det var en ganska liten hund, shetland sheepdog som inte bara rusade fram (som den förra idioten!), så jag bara lockade på Alfons så att han också fick syn på dem. Mycket riktigt - det gick så bra som jag trodde! De nosade på varandra och det syntes tydligt att Alfons varken blev rädd eller osäker, vad glad jag blev! :D Ägaren sa att många hundar brukade reagera så när de träffade hennes. Sen drog Alfons i kopplet och ville följa med dem när de gick vidare! Jag lockade och vid mitt "sitt" som han lydde fick han godis. Duktig liten plutt <3
Ja, sen fick han syn på sig själv i fönster också. Gick försiktigt fram och morrade lite lågt... fniss. "Vem är den där hunden som tittar på mig??"
Sen var han som en virvelvind väl hemma igen, så jag fick fånga upp honom och när han lugnat ner sig somnade han tvärt. Varje dag är ett litet äventyr när man är valp <3
(Så jag förlåter honom för att han var en liten plåga igår. Försökte testa mig på alla sätt och vis genom att ta ett stadigt grepp om gardinen och dra... bita på möblerna... bita och dra i mina kläder... nafsa, eller rättare sagt hugga i mina händer osv. Då var han rätt billig, måste jag säga.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar