Tänkvärt

"A truth that's told with bad intent beats all the lies you can invent"

Valkyrien Allstars

Härlig norsk folkmusik :)

Volbeat

Rockande och röjande danskar! De spelade nog alla mina favoriter på festivalen. Svårt att välja ut några smakprov här, men jag gör ett försök.

Vi tar en till :D

Patrick Wolf

Intressant ung britt. Mycket roligt att lyssna på hans mellansnack också, en riktig glädjespridare :)

Christian Kjellvander

Jag låg i gräset och myslyssnade på Christian. Kommer inte ihåg vilka låtar han spelade, men iaf den första.

Baskery

Tänkte jag se men var alldeles för trött och slut, så det bidde inget.

Hedningarna

Ställde in sin spelning :( Annars kanske jag hade fått höra det här:

Rita Redshoes

Kapten Röd

Tänkte lägga upp några låtar av alla bra artister jag upptäckte på P&L. Börjar med Kaptenen :)

Ska det vara så här?

Kom hem från P&L söndag den 3 juli. Dagen efter, dvs måndagen började inte bra. Vaknade med huvudvärk, halsont, öronvärk och musklerna i kroppen protesterade när jag klev upp. Sedan dess har jag tampats med feber och försökt mota bort förkylningen ur kroppen med c-vitaminbrus, alvedon, hostmediciner, esberitox, halstabletter och en massa vila. Oftast har jag haft noll energi och bara sovit mig igenom dagarna enbart med avbrott för hundens mest nödvändiga behov och blivit helt slut efter snigelfartspromenaderna.

Idag har jag faktiskt lite mer energi, men vad händer då? Vaknade rödögd.... :/ Ringde sjukvårdsrådgivningen. Ok. Bara att åka till apoteket igen och fylla på lagret av medicin och köpa ögonsalva för att mota ögoninflammationen också sådär som lök på laxen. Djup suck. Så nu sitter jag här med 37,4 grader i kroppen och försöker blinka bort den gula kladdiga hinnan för ögonen så att jag kan se vad jag skriver.

P&L lördag

Jag trodde att jag hade repat mig och fyllt på energidepån till den sista dagen, vilken började bra med rejält reggaegung till Kapten Röd, men det visade sig på kvällen att jag hade fel...



Mando Diao tänkte jag, ja varför inte. Akustiskt.. Mjäh... njae. Inte så bra under den tiden som jag stannade iaf. Mest snygga på scenen bara. Jag tröttnade efter ett tag och gick och käkade istället. Eftersom de spelade på en av de stora scenerna hördes deras musik över en stor del av området. Då först, när jag hade gått därifrån kom hitsen... suck.

Trött i ryggen och festivalsliten satte jag mig vid en mindre scen, bläddrade i programbladet och väntade på pop från Portugal i form av Rita Redshoes. Bob Dylan drog igång på en stor scen intill och drog förresten nästan allt folk dit också. Det var väl jag och några till som inte tänkte se den musikaliska jätten bredvid. Efter ett försynt -Hello? som gjorde att jag tittade upp, var jag glad att jag satt där jag satt. Mysigt. Gilla! En efter en droppade det in fler människor också :) En liten detalj: Redshoes hade silverglittriga skor på sig, hihi :)

Det var här  nånstans som jag började bli rejält less. Det började med att Hedningarna som jag sett fram emot ställt in med kort varsel :( Efter en uppgiven suck undrade jag vad jag skulle lyssna på och göra istället. Vandrade lite planlöst runt i folkvimlet och hamnade vid Twinflower band.

Jag gillade inte deras musik men var alltför trött och less för att röra mig därifrån eftersom absolut inget annat verkade bra just då. Trots allt slog musiken an en sträng i mig. Tror att låten just då handlade om kärlek. Tårarna började rinna och ville inte sluta... Allt slog till samtidigt som en knytnäve i magen: sömnbrist (jag hade ju släckt lampan runt 03.00 varje natt), hemlängtan, vetskapen att älsklingen saknade mig och ville ha hem mig och jag som saknade honom enormt, insikten att jag åkt hit ensam, besvikelse på dagens dåliga artister (bara två som var bra) och jag vet inte allt som snodde runt i hjärnan och hjärtat ville brista. Rent ut sagt mådde jag piss och kände mig väldigt ensam. Men jag tänkte ändå försöka stå ut mellan 22.45 då Twinflower slutade spela och 01.15 då det skulle bli country/blues: Baskery. Efter det skulle jag vara schaffis tillbaka till Gagnef också.

Jag traskade ner till området längst bort och letade länge och väl efter en välgömd, avskärmad liten scen vid namn Tropico som kändes som en oas jämfört med stöket utanför. Några fler hade hittat hit och jag lade mig i det svala gröna gräset för att lyssna på Christian Kjellvander som spelar mysig pop/rock - istället för att röja till Hedningarna (suck).

Jag låg och blundade, foten rörde sig till takten och somnade nästan där i gräset. Blev lite frusen och vaknade till när en kille frågade hur jag mådde och sa "..det är ju bra musik det här!" Satte mig upp, lyssnade färdigt och följde folkströmmen bort mot de större scenerna. Nu slog knytnäven till igen. Satte mig och bläddrade planlöst i programbladet - frusen, trött och ledsen. En ung kille kom fram till mig, började prata och frågade hur det var med mig "eftersom du ser så ledsen ut - har det inte varit nån bra festival? Man måste ta hand om sig och inte bara dricka öl!" Jag började fnissa inombords. Jag - öl? Aldrig. Hans kompisar kom också fram och tog i hand (!). Jag ryckte upp mig en aning men orkade inte prata länge, utan ursäktade mig med sanningen att jag frös och behövde röra på mig. Benen rörde sig automatiskt och rätt som det var hade jag gått förbi Håkan Hellströms obegripligt stora fan-skara (INTE min musiksmak!) och befann mig på väg till bilen där jag kände att jag gjort rätt val. Torkade tårarna och vred ner sätet så att jag låg och vilade i en timme innan resten av sällskapet dök upp, ganska färdiga och trötta de med.

Släckte alltså lampan runt 03 igen och sov till kl 11 innan frukost, packning, kramar och hemresa alldeles rörd av gästfriheten jag upplevt. Just då kändes det helt overkligt att jag blivit så ledsen kvällen innan. När jag tänkte tillbaka insåg jag att jag haft det OTROLIGT bra under dagarna i Dalarna. Lyssnat på bra musik, lyssnat på lite dålig musik, upptäckt nya favoriter, ätit skräpmat - vilket hör till och "bara varit" hos älsklingens kusin i Gagnef. Tusen, tusen tack säger jag återigen :D Bäst av allt som jag sett och hört var underbara The Ark <3 <3 <3

Det kan nog tänkas att det blir en festival till någon gång. Men då vill jag faktiskt ha med mig sällskap. Punkt. Men räkna inte med att jag ska ställa upp på att sova i tält. Punkt igen.

The Ark - final

Jag har äntligen fått tummen ur och orkat vänta på den mínst sagt sega uppladdningen till Youtube, men här är nu äntligen min inspelning av deras sista låt: Calleth you, cometh I.

P&L fredag

Jag hade tänkt åka in idag, men det blev istället en vilodag. Det tar på krafterna att vara festivalbesökare! Torsdagen var superrolig och toppenbra men gjorde mig helt slut. Att bara vara, ta det lugnt och vila idag har gjort susen. Nu är jag laddad för imorgon som är sista dagen.

P&L torsdag

En heldag på plats blev det, dvs 10 ½ timme, pust! Och nu snackar vi mycket folk!

Jag hade ju lyssnat in mig på spotifylistan över dagens artister och fastnat för en ung kille vid namn Patrick Wolf som spelar indiepop/folktronika. Härlig musik och trevligt mellansnack gjorde att man blev glad och att dagen fick en mycket bra start. Jag hade aldrig hört honom förut, men som programbladet säger: hitta dina nya favoriter! Här var det inte alls mycket folk framför scenen eftersom den stora folkmassan hade fastnat framför Veronica Maggio. Jag kryssade mig förbi alla och hittade fram till den här mindre scenen och glad var jag för det :)

Sedan traskade jag vidare till Hanna Turi, som spelade mysig indiepop på piano, fast hon var väl inte lika bra som jag trott, men riktigt duktig.

Gungade lite till Ziggy Marleys reggae. Mysigt!

Sedan dags för 30 seconds to Mars med hunken Jared Leto i spetsen. Eller hunk och hunk... han såg inte så snygg ut här iaf. Jag menar bara: jämför bilderna! Lite sliten va?

Jag gillar deras musik men kan inte texterna och det var fler i publiken som inte gjorde det. Jag blev lite besviken när spelningen blev lågmäld på akustiskt gitarr och han bad publiken sjunga med, men "hold it, stop, stop, STOP!" Vi sjöng inte tillräckligt bra, hrm... Sen spårade det ur en hel del när han började dra upp en massa folk på scenen. Ok, kul för dem, men seeegt för oss andra. Nåväl. Här kommer några fler bilder.

Nu var jag så trött så att jag satt och diggade Volbeat som spelade en hel radda med hits. Love! Fast det gick inte att vara still så jag var tvungen att kliva upp och dansa loss :)

Hann med de två sista låtarna av den norska folkmusikgruppen Valkyrien Allstars. Synd att jag missade dem - riktigt bra gung! Ännu en ny favorit :D

Knatade runt lite och käkade innan det var dags i god tid att dra sig till scenen, eller närmare bestämt publikhagen, precis framför scenen för att hoppa, sjunga, vråla och älska THE ARK!!! Trött som f-n, svettig och lite yr drack jag massvis med vatten och knaprade dextrosol för att hålla mig igång. Klockan närmade ju sig 00:15 och de skulle dra igång. SÅÅÅÅÅ BRA!! Hela publikhavet där jag stod gungade och sjöng med i varenda låt :D

Svettig, yr, omtumlad, glad och supernöjd åkte jag hem och däckade runt 3-tiden. En toppendag :D

P&L onsdag

Hann in till festivalen i tid till att höra det sista av debatten Vi älskar vårt Sverige, Sverige vårt fosterland.

Rätt intressant om vad som gör en svensk svensk, vad vi egentligen värnar om, varför vi firar olika högtider mm.

Sedan följde jag efter Paolo Roberto till nästa scen där han pratade om sitt liv som kriminell till boxare och programledare. Ganska intressant, förutom då han snöade in på att beskriva slag och jabbar under matcher han gått.

Hamnade framför stora scenen Utopia och lyssnade ett tag på rock/punk-bandet Jimmy eat world.

Lite Wilmer X blev det också från den här vinkeln, dvs liggande i gräset.

Hade inget speciellt att se efter Wilmer X, så jag hakade på folkmassan över till den stora scenen bredvid. En medelålders man undrar: "Vem är det här?" och får svaret från en lite upprörd tonårstjej; "Det är ju PAOLO NUTINI, hallå!?" "Jaja, jag vet nog mer än dig på andra områden", svarar han lite tafatt. Hahaha. Vissa låtar hade bra gung, andra mer blahablaha, men jag orkade inte röra mig därifrån, så.. Indiepop it was.

Här blev det typ en timmes paus för min del innan Kings of Leon skulle kliva på. Nu i efterhand skulle jag ha gått på John Lindberg Trio istället, för lite rockabilly-gung. Blev besviken på KoL... Där var ju bara de mest kända låtarna bra som Sex on fire och Use somebody. Jag måste ta och lita på mina instinkter istället för att känna att jag behöver se de stora artisterna.



Kings of Leon

Nä, det här blev mest som en ganska ointressant mellandag, en mellanakt i väntan på torsdagen då de verkligt stora skulle kliva på...

P&L tisdag

I tisdags klev jag upp tidigt för att packa det sista och åka raka spåret ner till Gagnef. Kom iväg lite senare än tänkt - 9.40 istället för kl 9... tidsoptimist javisst liksom... Efter en kort kiss- och bensträckarpaus i Rättvik kom jag fram runt ett för att installera mig, äta och vila lite innan det var dags att bege mig till Borlänge. Järvsö - Gagnef var inga problem att köra kartlös för den biten har jag kört förut, men inför resterande sträcka: Gagnef - Borlänge hade jag försökt pränta in kartan i huvudet. Efter lite, ehe, köande fick jag armbandet och kunde knata in på det stooora området. Lyssnade med ett halvt öra på Manifestrally under tiden som jag studerade spelschemat och områdeskartan och försökte orientera mig en aning.

Sen blev det folkmusik för hela slanten. Först ut Frifot.



 Sedan några som jag aldrig hört men verkligen gillade: Boot.

"När Boot låter polskans tretakt masseras av tungt slagverk och fiolen utmanas av elektroniken är det en perfekt illustration till begreppet traditionsmusik. Akustisk musik men med en tyngd som ibland närmar sig rockens."

Jo, jag strosade runt, hörde intressanta toner och hittade Gränslöst som spelade folkmusik från hela världen med energi och glädje!

Sist men inte minst blev det en dos Treva. Tre unga dalmasar som spelade folkmusik influerad av funk, pop och jazz. Roliga var de dessutom :)


 Åkte hem förväntansfull och med ett leende på läpparna :D