Hann in till festivalen i tid till att höra det sista av debatten Vi älskar vårt Sverige, Sverige vårt fosterland.
Rätt intressant om vad som gör en svensk svensk, vad vi egentligen värnar om, varför vi firar olika högtider mm.
Sedan följde jag efter Paolo Roberto till nästa scen där han pratade om sitt liv som kriminell till boxare och programledare. Ganska intressant, förutom då han snöade in på att beskriva slag och jabbar under matcher han gått.
Lite Wilmer X blev det också från den här vinkeln, dvs liggande i gräset.
Hade inget speciellt att se efter Wilmer X, så jag hakade på folkmassan över till den stora scenen bredvid. En medelålders man undrar: "Vem är det här?" och får svaret från en lite upprörd tonårstjej; "Det är ju PAOLO NUTINI, hallå!?" "Jaja, jag vet nog mer än dig på andra områden", svarar han lite tafatt. Hahaha. Vissa låtar hade bra gung, andra mer blahablaha, men jag orkade inte röra mig därifrån, så.. Indiepop it was.
Här blev det typ en timmes paus för min del innan Kings of Leon skulle kliva på. Nu i efterhand skulle jag ha gått på John Lindberg Trio istället, för lite rockabilly-gung. Blev besviken på KoL... Där var ju bara de mest kända låtarna bra som Sex on fire och Use somebody. Jag måste ta och lita på mina instinkter istället för att känna att jag behöver se de stora artisterna.
Kings of Leon |
Nä, det här blev mest som en ganska ointressant mellandag, en mellanakt i väntan på torsdagen då de verkligt stora skulle kliva på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar