Grubbleri, grubblera

Här är det öde. I mitt huvud inte. Livet, bloggar och tidningar bland annat ger mig skrividéer som oftast dunstar bort innan de tar konkret form. Om jag har någon knappt gripbar tanke jag vill sätta på pränt tappar jag inspirationen innan jag ens loggat in här.. Varför har det blivit så?


Pratade med syrran innan jul då jag inte ens hade energi till att göra saker jag brukar tycka är roliga. Jag älskar ju musik. Orkar inte lyssna. Struntar i tv-program jag egentligen vill se. Sover mycket men känner mig inte utvilad. Böcker jag vill läsa ligger orörda.

Jag vet ju vad problemet, eller orsaken är, men konstigt nog blundar man.. man? ..JAG ofta trots att jag vet vad som bör göras. Syrran påminde mig med kloka ord om att jag är för flexibel och undrade när jag sist gjorde något ensam, själv, allena bara för min egen skull. Något jag tycker om och fyller mig med energi. Det var längesen. Faktiskt.

Tro mig nu när jag säger att jag älskar mitt liv, min fästman, mitt jobb, min lägenhet, min hund, min familj mm, det gör jag! Det är inte det. Detet ligger nog i att jag måste ta reda på vad jag, JAG, vill och behöver göra för att fylla på energidepån just nu.

Och det där gnagande samvetet som ständigt gör sig påmint: "Ha inte så rörigt hemma! Lek och aktivera hunden mer! Rör på dig så att extrakilona försvinner! Passa på att göra något vettigt och sitt inte bara där och dega när du är ledig!" Och ! och ! och !

Suck. Blir trött på mig själv. En gör så gott en kan, eller?