Och äventyren fortsätter

I söndags undrade jag hur det skulle gå eftersom Alfons skulle följa med till jobbet. Han hade träffat min brukare förut, men ändå klev Alfons väldigt tvekande in och försvann kvickt bakom mina ben. Efter en trevande start morskade han dock upp sig och gav både platsen och brukaren godkänt.

I måndags var jag iväg på verksamhetsdag med jobbet, så en kompis och hennes mamma var jättesnälla och ställde upp som hundvakt tills jag kom hem igen. Eftersom Alfons verkade acceptera dem redan vid första träffen kände jag mig inte alls nervös att lämna honom hemma. När jag rinde hem på lunchen för att kolla, så insåg jag att jag inte alls behövde oroa mig, det gick som smort! Men det var en väldigt glad hund som mötte mig när jag kom hem! Jag var visst efterlängtad! :D

Igår skulle jag posta ett brev och då fick Alfons hänga med på en promenad till brevlådan utanför ICA. En promenad jag själv gör på ca 5 minuter. Den här gången gick det betydligt långsammare :) Jag hade absolut inte bråttom, utan tänkte att det skulle bli en bra erfarenhet för Alfons. Så med lock, pock, godis, beröm, sicksackande och nosande (och större delen av vägen bärande från mattes sida såklart, man orkar ju inte gå så långt när man är liten) var vi hemma igen efter en dryg timme. Han blev så trött efteråt och inte så konstigt heller med alla nya märkliga ljud, lukter och intryck och för att inte tala om de farliga bilarna och lastbilarna som dundrade förbi! Det började bli mörkt när vi kom hem.