Stolt matte :)

Lillkillen är så duktig!!

Å, det skulle jag aldrig ha sagt, eller jag menar skrivit, för just därefter högg han tag i julgardinen och drog... NEJ! ... Nu skäms han en aning. Bra.

Innan han fick lunch idag var han en liten plåga, så jag testade lekbollen för första gången, den som man kan stoppa godis i. Väldigt förbryllad petade han på den och blev förtjust när en godis trillade ut. Det syntes på honom att han tänkte så det knakade, det såg för roligt ut :) Jaga, peta, rulla bollen - inget godis, men det kom ju nyss?! Matte petade lite, ut for en godisbit. Om han kunde prata skulle han ha sagt "AHA!" Sen var han i full gång själv medan jag kunde återgå till att äta min mat ifred. Praktisk manick för lite hjärngympa!

När jag hade ätit färdigt tänkte jag träna lite "sitt" medan Alfons fortfarande var hungrig = bästa tiden att träna in något. Ojojoj, vad han var duktig! Det tog inte lång tid innan han fattade galoppen! Så efter maten när vi var ute på baksidan för att uträtta lite behov gick jag med honom i koppel ett tag och tränade "kom". Sedan kollade jag att inga andra hundar var ute innan jag släppte honom lös. Ni ska veta att han har koll på var jag är! Tränade "kom" och "sitt" med varvat godis och klappar och glatt bra som belöning. DUKTIG kille!!! Till och med när han såg några ute på vägen en bra bit ifrån och började mopsa upp sig och morra en aning, lyckades jag distrahera så att han såg att jag hade en godisbit, gick lite åt motsatt håll och lockade. Gissa vem som kom som en blixt efter mig? Efter mitt "sitt", så satte han sig, dock tittade han bort mot de som var ute och gick, men efter ett "Alfons", tittade han på mig igen. Jag upprepade "sitt" och när jag hade hans fulla uppmärksamhet fick han godiset. Sen var det hopp och lek och bus som gällde. Å vad jag känner mig stolt!

Som om det inte var nog...

Det där med att åka bil? Inga problem.

För någon dag sedan fick han sitta i min brukares knä under en längre bilfärd där jag körde. Allt var noga förberett - mat (eftersom vi skulle vara borta länge), vatten, skål, leksak, bajspåsar och en plastad frotté att sitta på utifall det skulle råka bli någon "olycka". Först var det väl lite bökigt att få honom lugn och ligga på plats, men sedan slappnade han fullständigt av... och somnade! Sötkillen! Det var knappt att han ville ut och kissa när jag tänkt ta paus för hans del.

Sedan blev det miljöombyte för lille Alfons - la stora stada, med mycket folk, bilar runtomkring och många nya ljud. Lite ängslig blev han såklart, men höll sig i mattes trygga närhet. Jag bar honom mest också, så när vi var inne i en affär höll jag honom hela tiden, han var helt lugn och somnade sött tillslut. Under hela äventyret skötte han sig exemplariskt! Det var många som stannade till "åååå, vilken söt valp, vad är det för ras, hur gammal är han, vad heter han....?" De var väldigt artiga och frågade om de fick hälsa på honom först. Utmärkt! Väldigt bra tillfällen för honom att träffa lite folk för att se att andra människor inte alls är farliga.

Allt som allt är jag väldigt stolt att vara lillpyret Alfons matte just nu :D

PS. Nu har han somnat under bordet igen, bredvid mina fötter.