Ta bort den här hemska tratten!!
Alfons har träffat veterinären igen. Den här gången för att bli kastrerad. Ingen hit med tratt, kan jag lova! Allt gick bra och snabbt gick det också, men usch och fy för att bli stucken och sövd, säger Alfons!
Jag har hört några som är för och andra emot kastrering och bildat mig den uppfattningen att det här var rätt för oss. Han är ju blandras och även om han är otroligt vacker och härlig som bara den, så vill jag inte att han ska bli pappa. Jag vill inte öka på antalet hundar som behöver ägare och vill gärna slippa råka ut för tjuvparning. Hans intresse för det motsatta könet minskar betydligt och blir då lugnare när han träffar på tjejer och kan koncentrera sig bättre på mig och blir inte hispig när han upptäcker löpdoft.
Det som jag har hört kan påverkas är pälskvaliteten som blir mer valpigt ullig? Vi får väl se. Han kan också komma att lägga på sig mer hull, så jag får hålla koll på foder och vikt. Vikt för den delen. "Lillplutten", som snart är 7 månader, väger nu 20,4 kilo! En riktig tungklump :) Det jag funderar på är hur andra hanhundar kommer att reagera på Alfons när han inte luktar som en "han" och definitivt inte är en "hon" heller... Om någon som läser det här har egen erfarenhet av hundkastrering - skriv gärna en kommentar!
Han såg alldeles ynklig ut när han omtöcknad och på vingliga ben försökte få styrsel på tratten när vi skulle ut till bilen för att åka hem. Han stod nästan på näsan nosen några gånger, trots min hjälp. Lillplutten... Han kvicknade till relativt snabbt ändå trots att veterinären sa att han skulle vara trött resten av dagen. Han opererades ungefär 11.30. Vid 16.30 var han nästan som vanligt. Jo, smärtstillande tabletter kan ju vara en orsak till det också. Tratten tog jag av efter ett tag när jag insåg att han var otroligt mammig och höll sig intill mig hela tiden. Nog för att han nosade på såret någon gång, men han hann inte slicka och har låtit bli sedan jag sa till honom. Om jag inte kan ha honom under full uppsikt åker den tillbaka på igen och han ska definitivt ha den på nätterna!
Det ska visst ta två veckor innan det är helt läkt och under den tiden behövs tratten och dessutom har han koppeltvång under promenaderna så att han inte får fnatt och skuttar så att såret spricker upp. Jag är långledig nu, så det passade ypperligt att göra ingreppet nu när jag kan koncentrera mig helt och fullt på Alfons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar