Väckarklockan

Det där med sovmorgon har jag helt fått glömma sedan den pälsbeklädda väckarklockan kom innanför min dörr. Han kanske är släkt med Ryssland på något sätt?

"Ompfh, GÅ NER!!" låter jag alltsom oftast på morgonen då väckarklockan bestämt sig för att jag också ska vakna. Då har han tröttnat på att sova och hoppar bestämt upp med framtassarna i min säng, oftast PÅ mig... Jag knuffar ner honom. Han upp igen. Jag knuffar. Han tror att jag leker. Han upp och slickar med sträv tunga där han kommer åt. Får han inte upp mig då, börjar han nafsas istället för att få mig att förstå att han är huuuuuuungrig!!!

Ibland är jag trögfattad (nja, spelar i alla fall) och trycker mig mot väggen i ett försök att undvika den lille terroristen, vilket resulterar i flera försök att dra av mig täcket och flera irriterade uppmaningar av mig att han ska "GÅ NEEER!!" och "SLUTA!!". Då är det hans tur att inte fatta något...
Ibland när jag kliver upp - då lägger han sig igen! Gnnnnn...

Det är tur att det är den sötaste väckarklocka jag någonsin haft!